Kubbmatch från mitt fönster före avslutningsfesten.
 
Jag är inte alls samma person idag som innan jag började på wik/folkhögskola. Jag lärde mig mycket om konst men mest om mig själv.Jag är verkligen glad över att jag jag gjorde det fast att jag i tre år varit skeptisk till att läsa konst, flytta dit och gå på folkis över huvudtaget. Men när jag blev antagen var det bara något som sa mig att jag skulle genomföra det, hur många "mardrömmar" jag än drömde om det och hur svårt det än kändes. Men jag är sååå glad idag att jag lyssnade på den där känslan förra sommaren och hoppade på tåget.
 
Jag lärde mig mycket om mig själv, vad jag är för person men också om att vi alla är olika. Men det finns vissa saker som jag har stört mig på genom året. Så jag gjorde en lista med fyra lite tråkigare punkter. Men låt inte detta skrämma er. Jag känner bara att jag inte kan mörklägga det. Jag vill vara ärlig.
 
Men så här är det att gå på folkis:
 
  • Att bo på internat och dela pentry men många personer kan skapa en del tjafs gällande städning. På något sätt hamnar disken odiskad i diskhon trots att man har haft möte om det hur många gånger som helst. Jag ska erkänna att jag inte är så bra på att städa hemma men bland nya människor förstår jag inte hur man kan göra något sådant.
  • Folk kommer inte komma i tid till skolan eller bry sig särskilt mycket om närvaron och tyvärr som kommer man lätt undan med det - något som aldrig skulle fungera på ett jobb. Detta gjorde mig som alltid var i tid (vilket enligt mig är självklart när man bor där) frustrerad.
  • En lärare säger si, en annan såger så. Hur som helst är de otroligt duktiga på det som de gör. 
  • Relationer kan förändras väldigt snabbt eftersom man lever ganske inpå varandra. Det blir väldigt intensivt då man lever som en familj - på gott och ont.
 
 
När jag tidigare pratat med folk som gått på folkhögskola sa de att det var den bästa tiden i deras liv och jag kan instämma med dem nu. Alla borde gå ett år på folkis. Man förstår bara vad jag menar när man har gjort det. Sen lär man sig så mycket och får en sådan fin gemenskap. 
 
Jag hoppades att jag skulle få mer klarhet om jag vill satsa på konst/designbranshen och det kan jag säga att jag har fått. Annars hade jag varit lika glad för att jag hade fått varit med om det för ett år i alla fall. Sen var det kul och bra för mig att få flytta hemifrån för ett år (även om jag var hem och jobbade på helgerna). Men att jag bodde där gjorde ändå att jag kunde koncentrera mig på konsten och jobba över när jag ville det vilket gav mig mycket.
 
// Elaine
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0