Mitt upplevelse av att ta körkort

 
 
Igår kom mitt körkort på posten och jag var snabb med att hämta ut det! Jag har länge tänkt skriva några rader om min upplevelse av att ta körkort och det finns inge mer ullitmat tillfälle än detta. Så här kommer en uppsats:
 
Det var en sådan lättnad i tisdags när jag fick det. Varför det var det var för att det har varit något som har hängt över mig länge. Redan när jag fyllde 18 år  (för 4,5 år sedan) var jag på introduktionskursen för att få övningsköra med pappa. Dock blev det inte mycket kört hemma efter det eftersom att jag ville fokusera på sista året i gymnasiet just då. Sen fick lillebror börja övningsköra och eftersom han var mer engagerad än mig lät jag honom ta upp tiden med pappa och bilen. För jag tyckte ärligt talat också att det var jättesvårt att förstå sig på bilen och kände ingen motivation. I samma veva eller lite efter det att lillebror sen tagit körkort fattade jag fortfarande inte mig på dragläge, allt kändes hopplöst. Det har krävts en gel del tårar från min sida och i flera år har det varit otroligt nervöst när jag skulle sätta mig i bilen. Jag vill också tillägga att den bil som jag har övningskört med är riktigt gammal och svår på koplingen/dragläget. 
 
Men sen förra sommaren bet jag ihop och övningskörde en del med pappa eftersom att övningskörningstillståndet bara gällde i 2 år till, det fungerade som en morot. Äntligen började jag känna att jag förstod hela grejen med att köra bil. Dock lades det på hyllan förra hösten igen då jag ju flyttade iväg på folkhögskola. Det fanns liksom inte tid att köra i och med att jag jobbade på helgerna. Men jag försökte att hålla kvar motivationen sen förra sommaren och därför bestämde jag mig i början av året att boka lektioner på en körskola Jag insåg liksom att jag behövde (som med många andra saker) ha det planerat och kunna köra lite mer än pappa kunde erbjuda. Så ibörjan av året bokade jag en intensivkurs under tre veckor som började precis efter Wik (året på folkis) var slut, i juni. I samma veva fick jag plugga teori. Men sen började mitt sommarschema på jobbet och jag fick (som jag hade trott) kämpa med att hitta tid och ork till att hålla det som jag hade lärt mig på intensivkursen uppe och framför allt att hinna köra.
 
Sen var det dags för teoriprovet i början av augusti. Jag puggade som en tok till det och när jag klarade det (9/8) var jag i chock och utmattad efter hela sommaren. Men pressen att klara uppkörningen en vecka senare blev större och jag ska vara ärlig och erkänna att jag kuggade på första försöket. Jag ville så gärna ta det innan jag skulle flytta igen så efter detta mådde jag så dåligt. Det var verkligen ett jobbig upplevelse. Så då ville jag bara ge upp och i bilen från första uppkörningen sa jag att jag aldrig mer ville göra om det. Men viktigt att komma ihåg är att det är säkert fler än man tror som kuggar men det är såklart inget som man vill skyrta med. Man har ju byggt upp sådana förväntningar om att man kanske kanske klarar det och har ett körkort efter. 
 
Att jag var extra ledsen var ju förståss för att jag lagt ner så mycket pengar och tid hela sommaren på lektioner, risk etta (600 kr), risk tvåa (2800 kr), teoriprov (400 kr) och uppkörning ( 1200 kr per gång). Sen blev inte saken bättre att teoriprovet gick ut snart vilket utgjorde en press. Men jag hittade en ny körtid längre fram och efter att ha fått vila lite i och med flytten och början på högskolan kände jag mig redo att göra ett nytt försök. Men jag var mer nervös denna här andra gången och jag fick offra lite skoltid för att åka hem och köra med pappa och ta en körlektion. Så därför var det så skönt att det lönade sig.
 
Så att ta körkort har verkligen varit ett utmaning för mig. Jag har velat få det ur världen så länge (även om jag kommer fortsätta öva de närmsta två åren) för att när jag väl har gett mig in i något vill jag slutföra det och för att jag vet att jag vill ha det i framtiden. Sen ibland har folk stressat mig mer än jag stressat mig själv, även om jag vet att det från mångas sida varit välmenat. Men när jag fått höra "Har du tagit körkort nudå? Du får inget jobb om du inte har körkort" flera gånger när jag jobbat så har jag blivit förbannad och undrat vem jag gör det för. Jag blir lätt anti när folk tjatar på mig. Sen har jag aldrig velat tagit körkort för att få ett jobb. Visst, de öka chanserna men det jobb jag siktar mot kräver inte ett körkort och dessutom har jag redan ett extrajobb som jag fick utan körkort. Jag gillar inte när man ser ner på mitt jobb eller gör antydan till det som dessa kommentarer.
 
Hur som helst så gäller att fortsätta köra nu. Jag ska göra mitt bästa men det är så skönt att få fokusera på skolan resten av året. Det lugnar en stressad mig. Jag hoppats att detta inlägg kan hjälpa andra som vill ta körkort. Mina tips är att ta den tid som det tar. Gör det för din egen skull och kom ihåg att det är fler än man tror som inte kuggar men inte säger det. Det handlar självklart om skicklighet men också om lite tur enligt mig.
 
Till sist ge inte upp. Jag ville ge upp så många gånger och kunde bara drömma om den dagen då jag kunde skriva detta inlägg. 
 
// Elaine

Loka likes to much - Reccension

 
Nu har jag smakat alla nya lokasmakerna och jag kan konstatera att alla smakade för konstgjort för min smak. Mango Panacotta som jag smakade först smakade pencelin. Hallon Frozenyghurt hade också den eftersmaken men var lite godare och därför min favorit. Chokladboll smakade jag av Niclas och den tyckte jag var mest lika orginalet (även om han inte gillade den). Den luktade i alla fall verkligen chokladboll. Men chokladboll är överlag ingen favorit hos mig i vanliga fall.
 
Har ni smakat någon? Vad tyckte ni?
 
// Elaine
 

Vad jag lärde mig på folkis

Kubbmatch från mitt fönster före avslutningsfesten.
 
Jag är inte alls samma person idag som innan jag började på wik/folkhögskola. Jag lärde mig mycket om konst men mest om mig själv.Jag är verkligen glad över att jag jag gjorde det fast att jag i tre år varit skeptisk till att läsa konst, flytta dit och gå på folkis över huvudtaget. Men när jag blev antagen var det bara något som sa mig att jag skulle genomföra det, hur många "mardrömmar" jag än drömde om det och hur svårt det än kändes. Men jag är sååå glad idag att jag lyssnade på den där känslan förra sommaren och hoppade på tåget.
 
Jag lärde mig mycket om mig själv, vad jag är för person men också om att vi alla är olika. Men det finns vissa saker som jag har stört mig på genom året. Så jag gjorde en lista med fyra lite tråkigare punkter. Men låt inte detta skrämma er. Jag känner bara att jag inte kan mörklägga det. Jag vill vara ärlig.
 
Men så här är det att gå på folkis:
 
  • Att bo på internat och dela pentry men många personer kan skapa en del tjafs gällande städning. På något sätt hamnar disken odiskad i diskhon trots att man har haft möte om det hur många gånger som helst. Jag ska erkänna att jag inte är så bra på att städa hemma men bland nya människor förstår jag inte hur man kan göra något sådant.
  • Folk kommer inte komma i tid till skolan eller bry sig särskilt mycket om närvaron och tyvärr som kommer man lätt undan med det - något som aldrig skulle fungera på ett jobb. Detta gjorde mig som alltid var i tid (vilket enligt mig är självklart när man bor där) frustrerad.
  • En lärare säger si, en annan såger så. Hur som helst är de otroligt duktiga på det som de gör. 
  • Relationer kan förändras väldigt snabbt eftersom man lever ganske inpå varandra. Det blir väldigt intensivt då man lever som en familj - på gott och ont.
 
 
När jag tidigare pratat med folk som gått på folkhögskola sa de att det var den bästa tiden i deras liv och jag kan instämma med dem nu. Alla borde gå ett år på folkis. Man förstår bara vad jag menar när man har gjort det. Sen lär man sig så mycket och får en sådan fin gemenskap. 
 
Jag hoppades att jag skulle få mer klarhet om jag vill satsa på konst/designbranshen och det kan jag säga att jag har fått. Annars hade jag varit lika glad för att jag hade fått varit med om det för ett år i alla fall. Sen var det kul och bra för mig att få flytta hemifrån för ett år (även om jag var hem och jobbade på helgerna). Men att jag bodde där gjorde ändå att jag kunde koncentrera mig på konsten och jobba över när jag ville det vilket gav mig mycket.
 
// Elaine
 
 

Tankar om Bryssel

 
Gå till min instagram här för att se en kort filmsnutt; 
https://www.instagram.com/p/BDT660yOKTg/?taken-by=mademoiselleelaine
(Köpiera in i adressfältet)
 
Jag måste bara säga några ord om det som hände i Bryssel i tisdags. Jag fick veta om bombningarna mitt på dagen när jag satt och åt lunch i Berlin. Helt plötsligt blev man helt stäld. Man vill ju vara glad när man är ute och reser men det är svårt att inte börja tänka. Jag var ju själv på en flygplats (även om det inte var samma) dagen innan och skulle ju flyga hem igen i torsdags och sen befann jag ju sig i en storstad och åkte tunnelbana varje dag. 
 
Sen när jag åkte till Brandenburger Tor i onsdagkväll (själv - vilket kändes lite småläskigt) spelade en man en sorglig visa på fiol på torget, det var ganska tyst och jag vill minnas att jag såg några tända ljus på marken (men jag kan ha inbillat mig). Så det var en otroligt vacker stund att står där.
 
Så ja jag kände otroligt mycket där med alla drabbade på flygplatsen och i tunnelbanan och framförallt världen.
 
// Elaine
 
 
 
 

"Sociala medier är inte på riktigt"

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21694099.ab
 
Iförrgår uppmärksammades ett youtube-klipp där en Essena O'Neil med 700 000 följare på instagram meddelar att hon ska sluta med sociala medier och säger: "Största delen av min tonårstid har gått åt till att vara beroende av sociala medier", "Sociala medier är inte på riktigt", 
"Jag är tjejen som hade allt och jag vill berätta att ”ha allt” på sociala medier betyder ingenting i det verkliga livet. Allt jag gjorde var arrangerat och tillfixat för att få fler likes. Allt jag gjorde, gjorde jag för att få visningar, likes och följare ".
 
Vad jag vill säga om det här är att jag tycker att det är bra att någon vågar sätta stopp för det här för det skapar en sådan otrolig stress. Det är bra att någon vill erkänna att den inte har det där perfekta livet som den ser ut att ha. Jag själv blir påverkad av mångas perfekta liv på instagram och Facebook. Men jag förstår också att jag kanske själv bidrar till den hetsen. Jag menar inte att har det och att jag tror att någon ser upp till mig men jag är rädd för att jag ibland kanske romantiserar mitt liv. Menjag hoppas inte att min blogg framställs så, därför försöker jag skriva när jag mår dåligt. Förstår ni vad jag menar eller skriver jag emot mig själv?
 
Hur som helst är det sjukt hur beroende av sociala medier och uppmärksamhet vi har blivit. Varför måste vi tävla om likes och visa upp det perfekta livet? Här i min blogg vill jag visa upp delar av mitt liv - min kärlek för design, kläder och franska men också mitt liv, med mina mål och mina utmaningar de jobbiga dagarna och de bästa dagarna. Sen eftersom jag älskar att ta bilder och blogga kanske mitt liv ser mer romantiserat ut än om jag inte hade gillat det. Hur som helst så tycker jag att alla ska ha i åtanke (ink mig själv) att ingens liv är perfekt.
 
// Elaine

Tankar om julen

Nu ska jag vara lite negativ:
 
Är det bara jag som tycker det är för mycket med all julhysteri nuförtiden?
Är det bara jag som blir trött av att se julsaker i butikerna redan i oktober och ända tills julafton? 
Är jag den enda som vill vänta med att julpynta och äta juldgodis till dagen innan julafton?
 
När jag var mindre började man räkna ner till jul vid första advent (inte i oktober). Julgranen kläddes någon dag innan och lussekatter och glögg åt/drack jag bara vid Lucia. Men nu när jag är äldre har jag slutat ätit lussekatter, glögg och peppakakor för det är faktiskt inte sååå gott enligt mig. Men någon gång innan/vid jul går det än ner. Jag stör mig på alla som tjuvstartar julen. Grejen är inte att jag inte gillar julen, utan att den har blivit för mycket, för mycket press och måsten.
 
Julklappar ska jag bara köpa en i år.  Det känns både lite tråkigt men ändå skönt att slippa leta julklappar till folk som sen inte blir använda. Samma grej är det med att önska sig. Fast att jag egentligen alltid kan hitta något som jag vill ha. Så istället tänker jag köpa en julklapp/julklappar till mig själv (jag tror det måste få bli en ny digitalkamera till mig själv på mellandagsrean och träningskort som alltid). För jag är absolut inte den som inte gillar att handla (det erkänner jag direkt - kläder är mitt stora intresse utöver franskan) men är det inte bättre för allas plånnbok och miljö om man inte tänker så mycket på julklappar och pengar? Kanske istället skänker lite pengar till välgörenhet isåfall och att julklappar framför allt inte blir ett måste? Eller unna sig själv något? För blir det bara inte oftast en massa grejer som glöms bort med tiden?
 
Men det jag gillar med julen är att se julkalendern varje dag trots min ålder, för traditionens skull. Jag älskar skumtomtar, ischoklad, janssons frestels (Mammas!), skinkmacka, snö, adventskalendrar, att pynta en jugran dagen innan julafton, ljusslingor som lyser upp mörkret, lucia, känslan man får av att ge något något som man vet att den vill ha i julklapp. 
 
I jul önskar jag mig (klyschigt nog) att alla får må bra. Men om någon vill ge mig en julklapp önskar jag mig mest en upplevelse som en dag på spa eller en resa. 
 
// Elaine som tycker det var bättre förr och inte vill tjuvstarta med julen.
 
 
 
 

Valet 2014

 
 
 Jag fick en frågan om vad jag tänkte rösta på/röstade på i valet för några dagar sedan som jag missade. Egentligen hade jag inte tänkt att prata politik på bloggen men då jag fick frågan och inte skäms över mina åsikter tänkte jag svara på frågan: 
 
Jag har alltid trott att jag varit röd-grön men nu under de senaste veckorna har jag också fått det konstaterat. Jag tyckte det var roligt att vi får en ny stadsminsiter också. Sen får vi se hur det hela blir. 
 
Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet sympatiserar jag mest med. 
 
// Elaine

Hotellet i Paris

 
Hotellet vi bodde på i Paris hette Hotel Belambra City Magendie och låg i 13:de arrondisement, nära Place d'italie och Gare d'Austerlitz. Vi valde det hotellet eftersom att vi bodde där förra gången och var nöjda med den vistelsen. Den här gången var det dock bättre då de hade fått in fransk tv (allt dubbat till franska) på rummet och gratis wifi. 
 
Trots att detta var ett litet hotell tycker jag att det är otroligt bra för hur billigt det är. Vi betalade ca 5600 kr för både 3 nätter på hotell och flygresa tur och retur för båda. En hyffsad frukost ingår och hotellet ligger i ett lungt område. Vi tyckte det var riktigt härligt att komma dit på kvällen då man varit bland så mycket männinskor bland sevärdigheterna på dagen. Det fanns ett riktigt lugn och det kändes verkligen som att komma hem. 
 
Just därför rekomenderar jag folk att boka detta hotell för en vistelse i Paris. Det finns ingen restaurang och roomservice men allt är mycket fräscht och prisvänligt enligt mig.
 
// Elaine

Jeans bustier

 
Den är blåare än den ser ut att vara på bilden.
 
149 kr H&M 
 
Jag älskar den här.  Önskar kanske att den hade varit en klänning istället och med lite bredare axelband.
 
//Elaine
 
 

Mina åsikter om Alkohol och rökning

 
Jag tog bort det här inlägget samma dag som jag hade skrivit det för att jag blev osäker på om det var rätt att ha det ligga på bloggen. Jag vill inte trampa någon på tårna. Men jag fick en kommentar om en som ville se det igen och det tackar jag för (!) och postar det därför här igen. Sen har jag lagt till några ord under.
 
Jag har valt en sak i livet och det är att inte röka. Dessutom valde jag att inte dricka alkohol innan jag blev 18. Det där med alkoholen har jag ofta fått höra eller känna att jag är mesig. Fast att jag stått på mig själv har jag dock kännt ett utanförskap av det här. "Man blir ju liksom inte lika rolig" och fattar inte alltid vad som är roligt. Men det har inte skadat mig av att jag aldig druckit mig full, eller tagit ett bloss. Utan istället känner jag mig starkare efter att behöva växa upp och jämt försvara sig och säga nej när man inte ville dricka som alla andra. Det har faktiskt varit ganska tråkigt att ständigt behöva försvara sig, mot bl.a kompisar, även om jag aldrig kännt behovet av att röka eller dricka och istället blivit ännu mer fast vid min sak när man ständigt fått försvara mitt beslut.
 
Vad jag menar är att jag aldrig har sagt " Jag är stolt över mig själv" så andra har hört det, men nu gör jag det. jag tycker att det är så sorgligt att normen idag säger man man ska dricka sprit när man är 13/14. Det finns väl andra roliga saker att göra? Och jag tycker det är synd att det är så självklart att ungdomar röker. Är det ingen som läser på cigarettpaketet idag? "Att rökning dödar"? 
 
Jag kan till en viss del köpa det att det är okej att äldre kommit in i ett nikotinberoende men idag vet ungdomar mycket väl hur farligt det är. Jag känner bara avsmaken av den där äckliga cigaretten som gör mig till en passivrökare, bara för att folk en gång i tiden skulle vara coola och gå på grupptrycket och testa rökning, för att sedan fastna. Jag vill inte andas in massa gifter, bl.a det som användes i koncentrationslägrena. Det finns inget bra med rökning och jag mår illa av tanken på hur mycket cigaretter som säljs och görs här i världen. Detta skrämmer mig.
 
Det här är det mest provocerande inlägg jag skrivit. Men många vet redan att jag tycker så här. Jag har dessutom alltid velat sagt det här och jag hoppas de visar yngre att det finns de som inte röker, feströker och dricker sig fulla varje helg. De som gör det valet för göra det (även om jag hatar den passiva rökningen och lukten som det medför). Innbilla bara inte andra det "att det är coolt" bara. T.ex om min pojkvän, Niclas började röka ellr snusa för den delen skulle jag nog faktiskt inte kunna acceptera det. Det skulle påverka mig, omgivning och jag skulle framförallt inte kunna se honom förgifta sig själv. 
 
Sen gör alla som de vill och jag förstår mycket väl hur svårt det kan vara att sluta. Men just därför tycker inte jag att man ska börja. Alla borde tänka ett steg längre. Jag tycker att det är bäst om vi begraver den här ovan i samhället och slutar vara beroende av saker. 
 
Jag mår toppen utan cigaretter och massa mängder alkohol varje helg. 
 
Kommentarer? Någon som vill hålla med mig? Säga emot mig? 
 
Update: Jag måste bara  påpeka att jag hoppas att ingen har tagit illa upp av detta inlägg. Sen är den punkten om det med Niclas självklart något som är lätt att säga nu och jag skulle inte kunna säga åt honom att inte röka eller inte. Men jag skulle inte kunna undangömma att jag tycker det är dåligt. För det sista vill jag också säga att jag visst dricker lite idag och ser inget fel med att dricka alkohol. Ett glas vin till maten håller jag med om kan vara socialt (även om jag inte gillar vin och istället dricker cider). Jag menar bara att de det är en sådan norm att dricka och röka vid ung ålder idag och jag vill berätta hur jag resonerar.
 
// Elaine
 

The Great Gatsby

 
 
Lite tankar angående filmen " The great Gatsby" som jag såg  i söndags:
 
Jag förstod mig inte på denna långa film på mer än två timmar. Jag hade bättre förväntningar efter hur populär denna film har varit. Men de sjönk då allt kändes slarvigt gjort. Det var som om regissören glömt att han redan hade nämnt vissa saker och allt bara upprepades eller hade klippts ihop i fel ordning. Musiken var dessutom mer modern hip hop än 20-tal men kanske skulle det vara charmen?
 
Secenografin och kläderna var dock det bästa. Art deco från 20- talet tillsammans med pälsar, A-linjeformade klänningar, fjädrar, pärlor och eleganta frisyrer. Perfekt! Sen var det ju en fin och bra historia i botten men som sagt levde den inte upp till mina föväntningar. 
 
Vad tycker ni andra som har sett den?  Har jag missat hela poängen med den här filmen? 
 
// Elaine

Butikernas provrum

 
 
Det måste finnas vissa saker som bara jag går och tänker på här i världen?  T.ex senast var det vilka butiker som har de bästa provrummen. Ja det märks väl att jag är en shoppaholic men det är något speciellt när en butik både har jättefina kläder, snygg inredning, bra musik OCH mysiga och bra provrum?! 
 
Här har jag listat och bedömt butikerna i staden där jag bor, kanske skiljer det sig massor från butik och butik men:  
 
Bikbok - Bikbok hade förrut tre små hemska provhytter som var otroligt trånga men nu när de flyttat till en större lokal är provrummen helt magiska med en snygg målning (i form av kamera eller fotoljus) längs ena sidan, en bra spegel och bra ljus, flera krokar och två draperin. 4/5.
 
Gina Tricot - Gina har en hylla att lägga t.ex i mtt fall glasögonen på. Dock är draperit inte så mycket att hurra för. 3/5 tackvare hyllan som många andra provrum saknar.
 
VILA - Vila har lyxiga provrum med härliga och rediga draperier och textilier. Sen finns det på en VILA en soffa utanför. Perfekt för personer som väntar utanför! 4,5/5
 
Lindex - Lindex är nog den butik som har allt. Bra utrymme och draperin, en pall och flera krokar där det över står om det ska hängas tillbaka eller köpas samt storleksrekomentationer. 5/5 toppbetyg! 
 
New Yorker - Jag struntar nästan i att handla eftersom jag inte orkar prova när jag går in på New Yorker (För jag handlar aldrig utan att prova). Provrummen är mitt i butken och inte alls mycket att gömma sig i med sneda dörrar och lite plats. Dessutom är det inga vägga mellan provrummen vilket känns obekvämt. Med andra ord är det verkligen en provHYTT. 1/5
 
Cubus - Cubus har det mesta som man frågar efter i ett provrume. Två speglar, en bänk längs ena väggen (superbra!) och krokar. Dock vet jag inte varför det alltid känns lite smutsigt där... 3,5/5
 
H&M - Det är riktigt bra att H&M's dörrar har handtag, det känns bekvämt. Annars är de väl ganska vanliga. 3,5/5
 
Vero Modas - Deras provrum andas också lyxiga med draperin, speglar, krokar och ofta pall. 4/5
 
Helst ska alltså ett provrum ha flera krokar, bra ljus, rediga draperier, ligga avskillt från övriga delen av butiken, fler speglar, bra utrymme och en stol/pall. 
 
Vad säger ni? Någon som håller med mig? 
 
// Elaine

Deltävling 1

 
Igår jobbade jag hela dagen nästan, från 11 - 21. Jag var riktigt slut efter och kl 22 kunde jag slå mig ner och vila På riktigt. Då såg jag reprisen/play från melodifestivalen. Ärligt talat var jag inte inponerad av finalisterna. Yohios låt lät verkligen som en Andreas Johnsson låt. Det är ju klart, då Andreas hade varit med och skrivit den men den passade inte Yohio ovh var inte särskilt bra. Den andra låten, Songbird, var väl fin men jag är ingen balad-människa (om det inte kommer till Celine Dion då).
 
Annars var min favorit Helena Paparizou. Refrängen var jättebra så det var synd att den inte gick till final direkt. dansbandssångerskan Elisa hade annars verkligen kvällens klädsel. Dock hade det varit snyggare om dräkten var däkt med franseat hela vägen runt.
 
// Elaine

Konstiga storlekar

 
Jag har gott om jackor till våren - hela fyra stycken. Men när jag ser alla vårjackor i affären blir jag lite sugen på en ny. Jag skulle gärna vilja ha en beige då det både fungerar till svarta och bruna skor/väskor men det blir ju väldigt lätt smutsigt.
 
Men även om jag inte tänker köpa en ny jacka i första taget (tror jag, haha) så provade jag den här inne på H&M igår. Men fast att jag provade den största storleken (42) så var mina armar lite för stora (Hej muskler kanske? haha) men istället var den för stor kring midjan. Ska det verkligen vara såhär? Ska allting sys i så konstiga proprtioner? Man ska träna men ändå inte bygga muskler så att man kan komma i alla kläder? 
 
Jag börjar bli trött på det. Jag tränar så mycket jag kan och orkar, känner mig inte ful fast jag inte är jättesmal men ibland så kommer det verkligen över mig när jag provar kläder i affärerna och med dagens konstiga ideal. Det borde inte läggas så stor vikt på storlek och med det sagt borde jag kanske egentligen inte bry mig själv, vilket jag försöker att inte göra? Men jag är avundsjuk på en smal som kan ha allt som som finns i butikerna och är det inte konstigt att jag tar åt mig då alla som har över 36 och S tycks vara "tjocka" utifrån samhällets snea perspektiv?
 
Någon som känner som jag?
 
// Elaine 

RSS 2.0