Förra fredagen - för alltså en vecka sedan var det förintelsens minnesdag. Eftersom jag glömde skriva några ord om det då ska jag göra det nu eftersom jag har alltid tyckt att andra världskriget och förintelsen varit riktigt rörande. Jag läste som de flesta andra om det i 9:an och fick då en rad böcker att läsa Bland annat Anne Franks dagbok ,Säg aldrig vem du är och Mannen utan öde. De böckerna berörde mig. Därför köpte jag ännu en bok från den krigstiden. Den hette Jag är 15 år och jag vill inte dö. Jag har redan tipsat om den men jag tänkte göra det igen och även om de andra böckerna. Säg aldrig vem du är är väldigt lättläst, läsvärd och rörande.
Vi såg också filmen Flykten från Sobibor som var ett arbetsläger ( iPolen tror jag).
Usch så hemskt att något sånt där fick hända. Finner inga ord...
"I en källare i Budapest 1945 sitter Christine Arnothy och skriver i sin dagbok medan striderna rasar ovanför henne och ett ammunitionståg när som helst kan detonera utanför. Endast femton år gammal berättar hon om en verklighet präglad av rädsla och död, hunger och törst, medkänsla och kallsinnighet, kärlek och sorg.
I det lilla källarutrymmet under familjens sönderbombade våning befinner sig en skara människor som förenas i sin kamp för att överleva. Förutom Christine och hennes föräldrar finns där även den unga modern med sin lilla baby, bankiränkan som bara bekymrar sig för sina pengar, den gamle juden som skyler sin gula stjärna och det unga paret Eve och Gabriel som senare ingår äktenskap i källaren, för att nämna några. Men framför allt finns där Pista, som med sitt glada humör inger dem alla förtröstan och hopp, som skaffar mat och läkemedel och till sist stupar med några burkar torrmjölk åt babyn i ryggsäcken.
Christine får under några månader erfara krigets brutalitet och kliver upp ur källaren som en vuxen kvinna. De människor hon möter, vän som fiende, ska hon för alltid minnas. Och de upplevelser hon beskriver med hoppet om att överleva, lämnar ingen oberörd.
CHRISTINE ARNOTHY lyckades tillsammans med sina föräldrar fly ut ur Ungern och bosatte sig sedan i Paris. Hennes skildring från ockupationstiden har publicerats i fler än tjugofem länder och har i Frankrike belönats med le Prix Vérité. Som ett gripande dokument om vår tid fortsätter Jag är femton år och jag vill inte dö att beröra läsare världen över"
"During the days of Nazi terror in Europe, many Jewish children were taken from their families and hidden. Regine Miller was one such child, who left her mother, father, and brother when she was 10 years old. Utterly alone as she is shunted from place to place, told to tell no one she is Jewish, she hears that her mother and brother have been taken by the SS, the German secret police. Only her desperate hope that her father will return sustains her. At war's end she must learn to live with the terrible truth of "the final solution," the Nazi's extermination camps.
The people who sheltered Regine cover a wide spectrum of human types, ranging from callous to kind, fearful to defiant, exploitive to caring. This is a story of a brave girl and an equally brave woman to tell the story so many years later."
"Budapest 1944. En polis tvingar ut en ung jude ur skolbussen. Den fjortonårige pojken begriper inte alls vad saken gäller. Tillsammans med tusentals andra judar sätts han på ett tåg och först när dörrarna till godsfinkan slås upp och vakterna tvingar ut dem förstår han: ryktena om dödslägren som han aningslöst avfärdat var sanna.
Mannen utan öde är en av världslitteraturens starkaste skildringar av koncentrationslägrens verklighet. Det är en märkligt annorlunda berättelse om en ung pojkes väg till Auschwitz, Buchenwald och Seitz - och om hans mirakulösa retur därifrån!
Den ungerske författaren Imre Kertész var deporterad under andra världskriget. "
Har ni läst några av böckerna eller sett filmen? Om inte är det som sagt tips!
"1942 sätter SS-chefen Heinrich Himmler "Operation Reinhard" i verket, med syfte att gasa ihjäl flest antal judar på kortast tid. En rad hemliga dödsläger inrättas. Ett av dem är Sobibor. Under arton månader släcks en kvarts miljon liv här. Barn och kvinnor dödas först. Bara sexhundra människor skonas, tills vidare, för att jobba som slavar. En enda tanke håller dem vid liv: att lyckas fly. Dödslägrets kommendant har fått klara order: För varje människa som lyckas fly, ska lika många fångar avrättas. Med denna förvissning iscensätts andra världskrigets mest våghalsiga rymningsplan. Alla ska fly. Samtidigt!
Detta är historien som nazisterna lyckades gömma undan för eftervärlden i 40 år. Lägret jämnades med marken och alla dokument förstördes. Det är berättelsen om ofattbart mod och människans seger över vansinnet. I rollerna ser vi tvåfaldigt Oscarbelönade Alan Arkin och Rutger Hauer, som Golden Globe-belönades för sin roll. För manuset svarar Oscarnominerade Reginald Rose"
"Den dagbok som den unga judinnan Anne Frank förde i familjens gömställe i Amsterdam ända fram till dagen
Gestapo stormade in, har blivit en klassiker, både för barn och vuxna.
Men de svenska läsarna känner inte Anne Frank så som hon verkligen var, utan bara så som hennes far Otto Frank ville visa oss henne. I den utgåva av dagboken som han gav ut 1947 hade han strukit mycket, kanske upp mot en tredjedel, av hänsyn till sin hustru, Annes mor, och säkert också av faderlig hänsyn till Anne.
I den utgåva som kom ut på Norstedts våren 2005 blir bilden av Anne Frank betydligt mer komplicerad och därmed äkta. Här finns hela hennes beskrivning av den besvärliga relationen till modern. Här finns alla de anteckningar som handlar om kärleken till Peter, den unge man hon delade rum med och här finns hennes funderingar kring pubertet och sex.
Anne Frank (1929 -1945) flydde med sin familj från Tyskland till Nederländerna när Hitler kom till makten. År 1942 gick de under jorden, men gömstället upptäcktes två år senare. Hon dog i Bergen-Belsen i mars 1945. "
