Det har varit både ett tungt och händelserikt år. Det har varit både toppar och dalar. Från en intensiv start på sista terminen (Högskolan) i trean med muséebesök i Stockholm, förberedelse inför Stockholm furniture fair, den tuffaste kursen och sen exjobb och den stressen det innebar. Mitt i allt detta dog Niclas föräldrars hund Zingo, vi båda hade mycket att tänka på på eget håll och så fort skolan var över skulle jag både flytta, bli sambo och fira examen. Då kom sommaren och jag sommarjobbade hela sommaren och kände mig förvirrad generellt. Hann med ett bröllop och både Niclas och jag fyllde 25 år! Men det hårdaste slaget kom när en väldigt nära vän sa upp bekantskapen (det har aldrig gjort så ont i mig) och arbetslösheten tog över. Med detta kom en depression och den stress som jag haft under våren och de senastw tre/fem åren tog ut sin rätt. Jag kände mig ännu mera värdelös än jag någonsin känt mig. Men jag försökte ta tag i det och gick till en kurator och dietist hela hösten för att jobba på mig själv, stresshantering för att kunna gå vidare i livet efter allt som varit. Samtidgt sökte jag jobb hela hösten utan resultat. Istället försökte jag få iordning hemma efter flytten och anpassa mig till livet som sambo. Här följde konserter med både Kate Ryan (9 år sedan sist), Brad Paisley och Hans Zimmer. Vändningen (?) kom när jag fick göra en spontanresa till Köpenhamn och jag började känna livslust igen. Jag lyckades också göra lite förändring på vågen.