Tänk att det är 5 år sedan jag tog studenten i år (närmare bestämt på tisdag den 5/6)! När jag tänker tillbaka på den dagen minns jag den både som en av de bästa dagarna i mitt liv men också med sorg. För egentligen var jag väldigt ledsen över saker som hade hänt i skolan den senaste tiden men sista dagen försökte jag hålla modet och hoppet uppe. För de första åren på gymnasiet var verkligen de bästa i mitt liv. Både för att jag äntligen fick göra vad jag vill och tyckte var kul men också för att jag äntligen hade hittat bra vänner. Men att stämningen, sista och tredje året,blev sämre tog på mig - vilket var inte alls vad jag hade önskat mig efter alla jobbiga år i grundskolan. Efter det bröts kontakten mellan mig och tre andra och det med att jag inte förstår vad som hände mellan oss påverkar mig än idag. Det pågrund av att jag inte vet hur jag ska bete mig och för att jag känner mig så otroligt förvirrad över situationen. 

 

Jag skriver detta för att jag hoppas på att äntligen få gå vidare mentalt, som alla andra gjort och känna mig ännu mer fri. Jag skriver inte detta för att hänga ut någon utan för att visa att allt inte var så perfekt som det kanske såg ut (eller som jag ville tro) och att jag nu är redo för att släppa det och bara se tillbaka på studenten med glädje över hur bra de två första åren var. Jag har förstått att vänner kommer och går genom livet och att folk förändras. 

 

Hur som helst är jag väldigt glad och tackssam över att jag fick uppleva studenten som innebar chapagnefrukost, spex av lärarna, studentlunch, utspring från ett gammalt tåg, flakåkande och tårta med släkten. Samt att jag fick gå på GUC (som sen las ner) - världens finaste och bästa gymnasieskola!

 

 

 

 

 

 

// Elaine

 

 

Det var en sådan lättnad i tisdags när jag fick det. Varför det var det var för att det har varit något som har hängt över mig länge. Redan när jag fyllde 18 år  (för 4,5 år sedan) var jag på introduktionskursen för att få övningsköra med pappa. Dock blev det inte mycket kört hemma efter det eftersom att jag ville fokusera på sista året i gymnasiet just då. Sen fick lillebror börja övningsköra och eftersom han var mer engagerad än mig lät jag honom ta upp tiden med pappa och bilen. För jag tyckte ärligt talat också att det var jättesvårt att förstå sig på bilen och kände ingen motivation. I samma veva eller lite efter det att lillebror sen tagit körkort fattade jag fortfarande inte mig på dragläge, allt kändes hopplöst. Det har krävts en gel del tårar från min sida och i flera år har det varit otroligt nervöst när jag skulle sätta mig i bilen. Jag vill också tillägga att den bil som jag har övningskört med är riktigt gammal och svår på koplingen/dragläget. 

 

Men sen förra sommaren bet jag ihop och övningskörde en del med pappa eftersom att övningskörningstillståndet bara gällde i 2 år till, det fungerade som en morot. Äntligen började jag känna att jag förstod hela grejen med att köra bil. Dock lades det på hyllan förra hösten igen då jag ju flyttade iväg på folkhögskola. Det fanns liksom inte tid att köra i och med att jag jobbade på helgerna. Men jag försökte att hålla kvar motivationen sen förra sommaren och därför bestämde jag mig i början av året att boka lektioner på en körskola Jag insåg liksom att jag behövde (som med många andra saker) ha det planerat och kunna köra lite mer än pappa kunde erbjuda. Så ibörjan av året bokade jag en intensivkurs under tre veckor som började precis efter Wik (året på folkis) var slut, i juni. I samma veva fick jag plugga teori. Men sen började mitt sommarschema på jobbet och jag fick (som jag hade trott) kämpa med att hitta tid och ork till att hålla det som jag hade lärt mig på intensivkursen uppe och framför allt att hinna köra.

 

Sen var det dags för teoriprovet i början av augusti. Jag puggade som en tok till det och när jag klarade det (9/8) var jag i chock och utmattad efter hela sommaren. Men pressen att klara uppkörningen en vecka senare blev större och jag ska vara ärlig och erkänna att jag kuggade på första försöket. Jag ville så gärna ta det innan jag skulle flytta igen så efter detta mådde jag så dåligt. Det var verkligen ett jobbig upplevelse. Så då ville jag bara ge upp och i bilen från första uppkörningen sa jag att jag aldrig mer ville göra om det. Men viktigt att komma ihåg är att det är säkert fler än man tror som kuggar men det är såklart inget som man vill skyrta med. Man har ju byggt upp sådana förväntningar om att man kanske kanske klarar det och har ett körkort efter. 

 

Att jag var extra ledsen var ju förståss för att jag lagt ner så mycket pengar och tid hela sommaren på lektioner, risk etta (600 kr), risk tvåa (2800 kr), teoriprov (400 kr) och uppkörning ( 1200 kr per gång). Sen blev inte saken bättre att teoriprovet gick ut snart vilket utgjorde en press. Men jag hittade en ny körtid längre fram och efter att ha fått vila lite i och med flytten och början på högskolan kände jag mig redo att göra ett nytt försök. Men jag var mer nervös denna här andra gången och jag fick offra lite skoltid för att åka hem och köra med pappa och ta en körlektion. Så därför var det så skönt att det lönade sig.

 

Så att ta körkort har verkligen varit ett utmaning för mig. Jag har velat få det ur världen så länge (även om jag kommer fortsätta öva de närmsta två åren) för att när jag väl har gett mig in i något vill jag slutföra det och för att jag vet att jag vill ha det i framtiden. Sen ibland har folk stressat mig mer än jag stressat mig själv, även om jag vet att det från mångas sida varit välmenat. Men när jag fått höra "Har du tagit körkort nudå? Du får inget jobb om du inte har körkort" flera gånger när jag jobbat så har jag blivit förbannad och undrat vem jag gör det för. Jag blir lätt anti när folk tjatar på mig. Sen har jag aldrig velat tagit körkort för att få ett jobb. Visst, de öka chanserna men det jobb jag siktar mot kräver inte ett körkort och dessutom har jag redan ett extrajobb som jag fick utan körkort. Jag gillar inte när man ser ner på mitt jobb eller gör antydan till det som dessa kommentarer.

 

Hur som helst så gäller att fortsätta köra nu. Jag ska göra mitt bästa men det är så skönt att få fokusera på skolan resten av året. Det lugnar en stressad mig. Jag hoppats att detta inlägg kan hjälpa andra som vill ta körkort. Mina tips är att ta den tid som det tar. Gör det för din egen skull och kom ihåg att det är fler än man tror som inte kuggar men inte säger det. Det handlar självklart om skicklighet men också om lite tur enligt mig.

 

Till sist ge inte upp. Jag ville ge upp så många gånger och kunde bara drömma om den dagen då jag kunde skriva detta inlägg. 

 

// Elaine

 

Nu har jag smakat alla nya lokasmakerna och jag kan konstatera att alla smakade för konstgjort för min smak. Mango Panacotta som jag smakade först smakade pencelin. Hallon Frozenyghurt hade också den eftersmaken men var lite godare och därför min favorit. Chokladboll smakade jag av Niclas och den tyckte jag var mest lika orginalet (även om han inte gillade den). Den luktade i alla fall verkligen chokladboll. Men chokladboll är överlag ingen favorit hos mig i vanliga fall.

 

Har ni smakat någon? Vad tyckte ni?

 

// Elaine

 

Jag är inte alls samma person idag som innan jag började på wik/folkhögskola. Jag lärde mig mycket om konst men mest om mig själv.Jag är verkligen glad över att jag jag gjorde det fast att jag i tre år varit skeptisk till att läsa konst, flytta dit och gå på folkis över huvudtaget. Men när jag blev antagen var det bara något som sa mig att jag skulle genomföra det, hur många "mardrömmar" jag än drömde om det och hur svårt det än kändes. Men jag är sååå glad idag att jag lyssnade på den där känslan förra sommaren och hoppade på tåget.

 

Jag lärde mig mycket om mig själv, vad jag är för person men också om att vi alla är olika. Men det finns vissa saker som jag har stört mig på genom året. Så jag gjorde en lista med fyra lite tråkigare punkter. Men låt inte detta skrämma er. Jag känner bara att jag inte kan mörklägga det. Jag vill vara ärlig.

 

Men så här är det att gå på folkis:

 

• Att bo på internat och dela pentry men många personer kan skapa en del tjafs gällande städning. På något sätt hamnar disken odiskad i diskhon trots att man har haft möte om det hur många gånger som helst. Jag ska erkänna att jag inte är så bra på att städa hemma men bland nya människor förstår jag inte hur man kan göra något sådant.
• Folk kommer inte komma i tid till skolan eller bry sig särskilt mycket om närvaron och tyvärr som kommer man lätt undan med det - något som aldrig skulle fungera på ett jobb. Detta gjorde mig som alltid var i tid (vilket enligt mig är självklart när man bor där) frustrerad.
• En lärare säger si, en annan såger så. Hur som helst är de otroligt duktiga på det som de gör. 
• Relationer kan förändras väldigt snabbt eftersom man lever ganske inpå varandra. Det blir väldigt intensivt då man lever som en familj - på gott och ont.

 

 

 

Jag hoppades att jag skulle få mer klarhet om jag vill satsa på konst/designbranshen och det kan jag säga att jag har fått. Annars hade jag varit lika glad för att jag hade fått varit med om det för ett år i alla fall. Sen var det kul och bra för mig att få flytta hemifrån för ett år (även om jag var hem och jobbade på helgerna). Men att jag bodde där gjorde ändå att jag kunde koncentrera mig på konsten och jobba över när jag ville det vilket gav mig mycket.

 

// Elaine

 

 

 

 

Jag måste bara säga några ord om det som hände i Bryssel i tisdags. Jag fick veta om bombningarna mitt på dagen när jag satt och åt lunch i Berlin. Helt plötsligt blev man helt stäld. Man vill ju vara glad när man är ute och reser men det är svårt att inte börja tänka. Jag var ju själv på en flygplats (även om det inte var samma) dagen innan och skulle ju flyga hem igen i torsdags och sen befann jag ju sig i en storstad och åkte tunnelbana varje dag. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21694099.ab

 

 

 

 

Nu ska jag vara lite negativ:

 

 

När jag var mindre började man räkna ner till jul vid första advent (inte i oktober). Julgranen kläddes någon dag innan och lussekatter och glögg åt/drack jag bara vid Lucia. Men nu när jag är äldre har jag slutat ätit lussekatter, glögg och peppakakor för det är faktiskt inte sååå gott enligt mig. Men någon gång innan/vid jul går det än ner. Jag stör mig på alla som tjuvstartar julen. Grejen är inte att jag inte gillar julen, utan att den har blivit för mycket, för mycket press och måsten.

 

Julklappar ska jag bara köpa en i år.  Det känns både lite tråkigt men ändå skönt att slippa leta julklappar till folk som sen inte blir använda. Samma grej är det med att önska sig. Fast att jag egentligen alltid kan hitta något som jag vill ha. Så istället tänker jag köpa en julklapp/julklappar till mig själv (jag tror det måste få bli en ny digitalkamera till mig själv på mellandagsrean och träningskort som alltid). För jag är absolut inte den som inte gillar att handla (det erkänner jag direkt - kläder är mitt stora intresse utöver franskan) men är det inte bättre för allas plånnbok och miljö om man inte tänker så mycket på julklappar och pengar? Kanske istället skänker lite pengar till välgörenhet isåfall och att julklappar framför allt inte blir ett måste? Eller unna sig själv något? För blir det bara inte oftast en massa grejer som glöms bort med tiden?

 

 

// Elaine som tycker det var bättre förr och inte vill tjuvstarta med julen.

 

 

 

 

 

 Jag fick en frågan om vad jag tänkte rösta på/röstade på i valet för några dagar sedan som jag missade. Egentligen hade jag inte tänkt att prata politik på bloggen men då jag fick frågan och inte skäms över mina åsikter tänkte jag svara på frågan: 

 

Jag har alltid trott att jag varit röd-grön men nu under de senaste veckorna har jag också fått det konstaterat. Jag tyckte det var roligt att vi får en ny stadsminsiter också. Sen får vi se hur det hela blir. 

 

Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet sympatiserar jag mest med. 

 

// Elaine

 

 

 

 

Det måste finnas vissa saker som bara jag går och tänker på här i världen?  T.ex senast var det vilka butiker som har de bästa provrummen. Ja det märks väl att jag är en shoppaholic men det är något speciellt när en butik både har jättefina kläder, snygg inredning, bra musik OCH mysiga och bra provrum?! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Helst ska alltså ett provrum ha flera krokar, bra ljus, rediga draperier, ligga avskillt från övriga delen av butiken, fler speglar, bra utrymme och en stol/pall. 

 

 

// Elaine

Igår jobbade jag hela dagen nästan, från 11 - 21. Jag var riktigt slut efter och kl 22 kunde jag slå mig ner och vila På riktigt. Då såg jag reprisen/play från melodifestivalen. Ärligt talat var jag inte inponerad av finalisterna. Yohios låt lät verkligen som en Andreas Johnsson låt. Det är ju klart, då Andreas hade varit med och skrivit den men den passade inte Yohio ovh var inte särskilt bra. Den andra låten, Songbird, var väl fin men jag är ingen balad-människa (om det inte kommer till Celine Dion då).

 

Annars var min favorit Helena Paparizou. Refrängen var jättebra så det var synd att den inte gick till final direkt. dansbandssångerskan Elisa hade annars verkligen kvällens klädsel. Dock hade det varit snyggare om dräkten var däkt med franseat hela vägen runt.

 

// Elaine