Igårkväll lyssnade jag på den här låten och några andra till av Alizée. Och jag blir så glad och lugn av att höja volymen lite försvinna in i den. Den är vacker. Jag gillar att lyssna på den på bussen och se alla åkrar och skog försvinna förbi utanför bussfönstret. Extra fint är det när solen håller att gå upp på morgonen. Därför börjar jag också min söndag med den här låten. Dock är det en dimmig syn jag har utanför fönstret men det gör inget.

Un zeste de félicité
Un tempérament qui fait rire
Parce que tout peut bien arriver,
Le temps nous dit c'est plus facile
Si on met:

Un zeste de citron dans l'eau
Changer de goût sans changer l'hydre
La vie est belle pimentée, corsée
La vie qui pique
Qui pousse comme un champs de blé

Veni, Vedi, Vici
C'est de la chance aussi
Tout petit à petit
L'oiseau qui fait son nid, douillet
Veni, Vedi, Vici
Ma bonne étoile luit, je n'ai
Pas de mea culpa
J'suis bien là et j'aime ça

Un zeste de féminité
Sur un corps-puce de gamine
Les langues sont facilitées, juré
Le latin je l'aime en chemise,

Un zeste de balbutiements
Quand je me dis: tout va trop vite
C'est là que veillent les mamans,j'entends
Au loin les cloches de la ville,
Vive le vent...


Jag tror att jag ska försöka ta och översätta den och några andra frnaska låtar noggrant när jag sen har tid så jag övar upp franskan lite mer.


// Elaine