I dag när jag gick på stan var det en av de tiggare som sitter lite här och var som fick mig att känna extra dåligt samvete av att gå förbi honom. Han staplade runt på en krycka och kunda knappt gå. Men ändå såg jag honom över allt när han försökte räcka fram pengarburken till främmlingar. Jag kände mig så taskig då han såg att jag tittade på honom men ändå inte gav några pengar. Men sen funderade jag faktiskt på att ge honom lite enkonor som ändå låg och skräpade i plånboken nästa gång jag såg honom. Men det blev ingen nästa gång.

Men frågan är vad som egentligen ligger bakom det där. Hur tiggarna lyckats kommit till Sverige (då de flesta är utländska) om de inte hade några pengar. Man har hört om hur typ människohandlare fraktar fattiga till andra länder och låter dem tigga för att sen ta pengarna ifrån dem. Ett exempel är när vi var i Paris och såg en kvinna utan armar och ben sitta nere i tunnelbanan. Hon hade inte kunnat tagit sig ner dit själv. Visserligen kunde en vän ha hjälpt henne. Men vem vet? Kanske var det någon ond människa bakom det.  

Så man vet inte hur man ska göra. Men tänk om de verklligen är det som behöver pengarna, att de tigger för sin egen skull. Jag fick den känslan av den där mannen. Han verkae så desperat jämfört med de andra tiggarna. Men kanske var han istället väldigt rädd för vad dem som eventuellt tog hans pengar skulle göra om han inte lyckades samla in pengar till dagens slut.

Sen, är man ju dessutom rädd för att det är något annat lureri med i sånt där. Hur som helst känns allt hemskt. Jag hatar att behöva gå förbi tiggare på stan. Men man kan inte ge pengar till alla. Jag önskade att det kunde lösa sig på något sätt för jag känner sån sympati (eller säger man empati?) för dem. Undra vad den där mannen sitter nu, förmodligen hungrig. 

Världen är allt hemsk.

 // Elaine