Jag måste säga en sak som jag aldrig vågar säga. Man vill ju inte alls låta som en skrytig person...

Men jag är stolt över mig själv som äntligen har klarat av franskakursen på universitetet. För idag fick jag precis reda på att jag klarade sista tentan! 

 

 

Förra hösten så började jag på kursen I franskan. Jag blev livrädd direkt,ville helst bara strunta i den och hoppa av när jag förstod hur mycket det var att göra och hur lite förkunskaper jag hade (vilket jag inte riktigt trodde då jag hade mer än det som behövdes för behörighet). Men jag ville ändå inte hoppa av och ge upp. Så jag gick ner till 50 % så jag kände att jag hann med plugget (det var mycket ändå när man inte förstod). Det här innebar att jag läste två utav fyra kurser förra hösten. De andra två tänkte jag läsa i våras. Men trots att jag gick på alla lektioner klarade jag inte kursen i grammatik. Det här innebar att jag inte fick något studeibidrag (studiepoängen räckte inte) till våren. Därför jobbade jag lite och läste upp kursen i våras. Jag valde att gå på lektionerna med en annan lärare och den gången förstod jag äntligen. Tack vare hårt pluggande klarade jag sen tentan i maj. Det var en otrolig lättnad att få tillbaka studiebidraget efter det. 

 

Därför så har jag läst in de två sista kurserna nu i höst istället för i våras som jag hade tänkt. Annledningen till att jag delade upp kurserna från första början var alltså pågrund av envishet men också för att jag annars skulle bli för stressad. Jag hade nog med stress i slutet av grundskolan och kände inte att det skulle ge mig något att stressa. De sista kurserna (som jag läste nu ihöst) var väldigt muntliga och jag kände mig dessutom mer redo för dem i höstas än förra hösten. Så det är därför som jag har pluggat en kurs en sådan lång tid.

 

Så här i efterhand kan jag verkligen förstå poängen med att läsa alla kurserna tillsammans, som det är tänkt. Det hjälper en mycket. Men jag har också sett hur stressade folk har varit utav det. Jag har ändå varit stressad med tanke på studiebidraget. Men jag är så stolt över mig själv som äntligen gått i mål och följt mitt mål. Jag sa det i början att om jag någonsin klarade den här kursen skulle jag ha varit otroligt stolt över mig själv, för det kändes rent ut sagt omöjligt. Så jag är glad att jag inte gav upp för detta har lärt mig så mycket.

 

För det första har jag lärt mig otroligt mycket franska, jag har äntligen förstått hur man ska plugga på universitet, jag har träffat så mycket trevliga människor/studenter (Maria, Ellen, Sevanda Josefina bl.a) och jag har vuxit som person. Dessutom har jag otrolig respekt för alla som pluggar. För det är otroligt svårt! 

 

 

// Elaine