En sak som gör mig arg just nu är stressen och pressen av att göra någonting av sitt liv. En del kommer från mig själv men mycket blir jag också stressad av omvärlden. Kan jag inte bara få njuta av mitt liv nu? Att få vara ung, plugga på konstskola, resa och samla på mig massa minnen?  Det var något som jag drömde om för 10 år sedan.

 

Fokus ligger alltid på att komma någon vart i livet att det känns som att alla glömmer bort att bara vara och glömma den här ålderskrisen som finns. Ja, jag är bara 21 år och jag har redan en ålderskris och får hela tiden signaler från samhället att jag antingen borde skaffa en utbildning som ger mig jobb så fort som möjligt (även om det inte gör mig lycklig) eller så ska jag redan börja skaffa barn. Att bara leva och göra det jag tycker är kul verkar vara underskattat?

 

Jag har aldrig fattat det där med att växa upp så fort. Jag ville njuta av att vara barn så länge som möjligt och nu vill jag njuta av att vara ung vuxen och känna mig fri. Varför är det egentligen så bråttom? Kan jag inte få mogna? Jag har förhoppningsvis 45 år på mig att jobba och leva. Jag har inte ens levt hälften utav det. Allt har sin tid och jag vill inte känna att jag stressade igenom de här åren om några år och glömde bort att leva.

 

Ja ni märker att jag känner mig otroligt stressad just nu av någon anledning. Snälla omvärlden, sluta stressa mig! För jag känner mig så enormt stressad. Jag har alltid tagit allt när jag redo för det och jag kommer fortsätta att göra det.

 

// Elaine