Anledningen till att jag var så ledsen i måndagskväll och igår var för att Adam (Min fårkompis, det första lammet som föddes förra året) inte finns längre. Egentligen vill jag inte tänka på det. Han föddes för bara ett år sedan men han hann bli så mycket mer än bara ett får/lamm. Jag förstår att det kanske är svårt för andra att förstå det. Men han var det första djuret som jag fick se växa upp, han kändes som min hund och jag blev så glad av att se honom när jag var hos Niclas varje gång. Han fick mig alltid att skratta när han hoppade upp med fötterna i foderbordet och sträckte sig fram för att se om man hade mat. Livet kan vara så orättvist. Han var en sådan fin varelse och jag kommer aldrig att glömma honom. Men just nu är det bara för jobbigt att tänka på. Det tar ett tag innan jag blir riktigt glad igen.Tro det eller ej.

 

Jag var beredd på det här men det kom ändå som en chock.

 

// Elaine