Åter en dag i metallverkstaden. Tiden gick så fort så helt plötsligt var dagen slut. Det ledde till stress, frustration och förvirring. Fast det var ju inget nytt från igår. Det är roligt att jag ändå gillar metalldoften och känner mig hemma i verkstaden. Kanske har det att göra med att pappa och farfar jobbar/jobbade med metall? 

 

Jag har ju aldrig varit duktig på det där och alltid haft en väldans respekt för maskiner men man känner mig som en tuffing (trots förvirring) om filar, borrar och slipar i metall. Jag vill ju lära mig nu.

 

// Elaine