Det var en sådan lättnad i tisdags när jag fick det. Varför det var det var för att det har varit något som har hängt över mig länge. Redan när jag fyllde 18 år  (för 4,5 år sedan) var jag på introduktionskursen för att få övningsköra med pappa. Dock blev det inte mycket kört hemma efter det eftersom att jag ville fokusera på sista året i gymnasiet just då. Sen fick lillebror börja övningsköra och eftersom han var mer engagerad än mig lät jag honom ta upp tiden med pappa och bilen. För jag tyckte ärligt talat också att det var jättesvårt att förstå sig på bilen och kände ingen motivation. I samma veva eller lite efter det att lillebror sen tagit körkort fattade jag fortfarande inte mig på dragläge, allt kändes hopplöst. Det har krävts en gel del tårar från min sida och i flera år har det varit otroligt nervöst när jag skulle sätta mig i bilen. Jag vill också tillägga att den bil som jag har övningskört med är riktigt gammal och svår på koplingen/dragläget. 

 

Men sen förra sommaren bet jag ihop och övningskörde en del med pappa eftersom att övningskörningstillståndet bara gällde i 2 år till, det fungerade som en morot. Äntligen började jag känna att jag förstod hela grejen med att köra bil. Dock lades det på hyllan förra hösten igen då jag ju flyttade iväg på folkhögskola. Det fanns liksom inte tid att köra i och med att jag jobbade på helgerna. Men jag försökte att hålla kvar motivationen sen förra sommaren och därför bestämde jag mig i början av året att boka lektioner på en körskola Jag insåg liksom att jag behövde (som med många andra saker) ha det planerat och kunna köra lite mer än pappa kunde erbjuda. Så ibörjan av året bokade jag en intensivkurs under tre veckor som började precis efter Wik (året på folkis) var slut, i juni. I samma veva fick jag plugga teori. Men sen började mitt sommarschema på jobbet och jag fick (som jag hade trott) kämpa med att hitta tid och ork till att hålla det som jag hade lärt mig på intensivkursen uppe och framför allt att hinna köra.

 

Sen var det dags för teoriprovet i början av augusti. Jag puggade som en tok till det och när jag klarade det (9/8) var jag i chock och utmattad efter hela sommaren. Men pressen att klara uppkörningen en vecka senare blev större och jag ska vara ärlig och erkänna att jag kuggade på första försöket. Jag ville så gärna ta det innan jag skulle flytta igen så efter detta mådde jag så dåligt. Det var verkligen ett jobbig upplevelse. Så då ville jag bara ge upp och i bilen från första uppkörningen sa jag att jag aldrig mer ville göra om det. Men viktigt att komma ihåg är att det är säkert fler än man tror som kuggar men det är såklart inget som man vill skyrta med. Man har ju byggt upp sådana förväntningar om att man kanske kanske klarar det och har ett körkort efter. 

 

Att jag var extra ledsen var ju förståss för att jag lagt ner så mycket pengar och tid hela sommaren på lektioner, risk etta (600 kr), risk tvåa (2800 kr), teoriprov (400 kr) och uppkörning ( 1200 kr per gång). Sen blev inte saken bättre att teoriprovet gick ut snart vilket utgjorde en press. Men jag hittade en ny körtid längre fram och efter att ha fått vila lite i och med flytten och början på högskolan kände jag mig redo att göra ett nytt försök. Men jag var mer nervös denna här andra gången och jag fick offra lite skoltid för att åka hem och köra med pappa och ta en körlektion. Så därför var det så skönt att det lönade sig.

 

Så att ta körkort har verkligen varit ett utmaning för mig. Jag har velat få det ur världen så länge (även om jag kommer fortsätta öva de närmsta två åren) för att när jag väl har gett mig in i något vill jag slutföra det och för att jag vet att jag vill ha det i framtiden. Sen ibland har folk stressat mig mer än jag stressat mig själv, även om jag vet att det från mångas sida varit välmenat. Men när jag fått höra "Har du tagit körkort nudå? Du får inget jobb om du inte har körkort" flera gånger när jag jobbat så har jag blivit förbannad och undrat vem jag gör det för. Jag blir lätt anti när folk tjatar på mig. Sen har jag aldrig velat tagit körkort för att få ett jobb. Visst, de öka chanserna men det jobb jag siktar mot kräver inte ett körkort och dessutom har jag redan ett extrajobb som jag fick utan körkort. Jag gillar inte när man ser ner på mitt jobb eller gör antydan till det som dessa kommentarer.

 

Hur som helst så gäller att fortsätta köra nu. Jag ska göra mitt bästa men det är så skönt att få fokusera på skolan resten av året. Det lugnar en stressad mig. Jag hoppats att detta inlägg kan hjälpa andra som vill ta körkort. Mina tips är att ta den tid som det tar. Gör det för din egen skull och kom ihåg att det är fler än man tror som inte kuggar men inte säger det. Det handlar självklart om skicklighet men också om lite tur enligt mig.

 

Till sist ge inte upp. Jag ville ge upp så många gånger och kunde bara drömma om den dagen då jag kunde skriva detta inlägg. 

 

// Elaine