Efter chocken under franskakursen som jag läste på universitetet ,direkt efter gymnasiet, var jag beredd på det värsta. Jag var beredd på massa stress, en hög nivå men jag kände mig verkligen redo och förväntansfull över att flytta hemifrån på riktigt och börja om i en ny stad. Det gick mycket bättre än jag trodde redan från början och jag kände mig genast hemastadd i den nya staden, på utbildningen och i min nya lägenhet. I samma veva hade jag en andra uppkörning som sen gjorde att jag också kunde checka av körkort på min bucketlist.

 

Första kursen som handlade om designprocessens grunder var dessutom verkligen min kurs. Men sen med vintern och snön kom nästa kurs och då vände det. Såhär i efterhand tyckte jag inte att kursen var så jobbig men jag vet att det var tungt när jag var inne i det,. Att det dessutom var vinter gjorde inte saker lättare.  Men värst var mekaniktentan och jag grät av lättnad när tentan var skriven - lite överdramatisk som jag kan vara. Men efter årskiftet och mot vårkanten började det att ljusna igen och jag kände att jag fick mycket väl användbara verktyg som jag idag undrar hur jag klarade mig utan. Att vara i verktstaden bland sågar och slipmaskiner har blivit mer till en vana, att jag har lärt mig många nya begrepp och jag har alltså fått kunskap om digitala verktyg.

 

Jag har dessutom fått massa nya vänner på köpet. En hel klass, vilket inte är vanligt på högskolan, men det har varit gemenskap. T.o.m med 2:or och 3:or, från dag ett. Vi har hjälpt och stöttat varandra. Lite mer har jag självklart lärt känna vissa och det är speciellt Madde och Camilla som som verkligen är snälla människor och inget drama. Men också för att vi delar så stora intressen - även om vi också är vädigt olika. Men observera att jag jag är tacksam att ha hamnat med så bra människor överlag.

 

 

// Elaine