Tänk att det är 5 år sedan jag tog studenten i år (närmare bestämt på tisdag den 5/6)! När jag tänker tillbaka på den dagen minns jag den både som en av de bästa dagarna i mitt liv men också med sorg. För egentligen var jag väldigt ledsen över saker som hade hänt i skolan den senaste tiden men sista dagen försökte jag hålla modet och hoppet uppe. För de första åren på gymnasiet var verkligen de bästa i mitt liv. Både för att jag äntligen fick göra vad jag vill och tyckte var kul men också för att jag äntligen hade hittat bra vänner. Men att stämningen, sista och tredje året,blev sämre tog på mig - vilket var inte alls vad jag hade önskat mig efter alla jobbiga år i grundskolan. Efter det bröts kontakten mellan mig och tre andra och det med att jag inte förstår vad som hände mellan oss påverkar mig än idag. Det pågrund av att jag inte vet hur jag ska bete mig och för att jag känner mig så otroligt förvirrad över situationen. 

 

Jag skriver detta för att jag hoppas på att äntligen få gå vidare mentalt, som alla andra gjort och känna mig ännu mer fri. Jag skriver inte detta för att hänga ut någon utan för att visa att allt inte var så perfekt som det kanske såg ut (eller som jag ville tro) och att jag nu är redo för att släppa det och bara se tillbaka på studenten med glädje över hur bra de två första åren var. Jag har förstått att vänner kommer och går genom livet och att folk förändras. 

 

Hur som helst är jag väldigt glad och tackssam över att jag fick uppleva studenten som innebar chapagnefrukost, spex av lärarna, studentlunch, utspring från ett gammalt tåg, flakåkande och tårta med släkten. Samt att jag fick gå på GUC (som sen las ner) - världens finaste och bästa gymnasieskola!

 

 

 

 

 

 

// Elaine