Igår blev jag helt plötsligt väldigt shoppingsugen. Fick massa nya idéer om hur jag ska klä mig i vår. Men så nu var jag in och kikade på Kohls webbsida (ett klädmärke i USA). Där såg Jennifer Lopez designat en kollektion där
och så också Lauren Conrad ( det hade jag däremot läst innan). I alla fall så tyckte jag att vissa saker såg riktigt fina ut. Jennifer Lopez stil är nog speciellt
lik min. Men jag gillar även Lauren Contads. Sandalar med träklack har jag kommit på att jag är svag för!

Har har jag kopierat några sidor från kohls:

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2749722/images/2012/pic_188330919.jpg" class="image">

Hej!

Idag är det en tisdag med svenska historia för min del. Sen om någon timme har jag prov i näringslära så den närmaste tiden ska jag plugga på lite till det samt försöka läsa lite engelska.

Ikväll är det sänsongspremiär av mitt favorit program - Project Runway. Två avsnitt i rad dessutom och före det Top model Sverige. Tyvärr kommer jag att missa det men ska se reprisen sen helt klart! Men missa inte det på 3:an ikväll! :)

Appropå Project Runway och att sy - så sydde jag en liten nessäsär i plast på formgviningen igår. Jag blev inte klar utan ska sy i dragkedja nästa gång så jag lär visa bättre bilder på den sen. Men ja så har ser den i alla fall ut just nu: (hoppas man ser bilderna, gör man det?)

Mitt mellannamn är Anita och det heter jag efter mamma. Jag tycker att det är ett fint namn och så. Dock hade jag velat haft ett till mellannamn - Monia. Jag skulle ha hetat det innan "Elaine"kom på tal har jag hört. Jag tycker det var fint så jag hade velat hetat det efter Anita. Men jag är nöjd med hela mitt namn ändå :)

// Elaine

Heeej!

Den vanliga "Elaine" är tillbaka! :D (om det nu verkat som att jag varit lite borta). Jag har precis varit på jumpa och jag kände att jag fick så himla mycket enrgi. Det kändes så bra och det var så kul att jag längtar tills näst gång!! Så här exalterad,pigg och nöjd har jag aldrig varit efter ett träningspass förrut! xD

Sen hade idrott i skolan idag och då gick vi och åkte pulka. Dock blev det inte så länge för det blåste riktigt kallt uppe på backen. Dessutom var jag ganska feg så det blev inte så många
åk men ändå lite frisk luft!

Sen har jag haft formgivinig och franska. På franskan var jag den enda eleven så det blev privatlektion x) haha.

Jag testade också mina nya idrottstights pä jumpan och de var perfekta! :)

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/2749722/images/2012/pic_188161239.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2749722/images/2012/pic_188161250.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/2749722/images/2012/pic_188161265.jpg" class="image">

Förra fredagen - för alltså en vecka sedan var det förintelsens minnesdag. Eftersom jag glömde skriva några ord om det då ska jag göra det nu eftersom jag har alltid tyckt att andra världskriget och förintelsen varit riktigt rörande. Jag läste som de flesta andra om det i 9:an och fick då en rad böcker att läsa Bland annat Anne Franks dagbok ,Säg aldrig vem du är och Mannen utan öde. De böckerna berörde mig. Därför köpte jag ännu en bok från den krigstiden. Den hette Jag är 15 år och jag vill inte dö. Jag har redan tipsat om den men jag tänkte göra det igen och även om de andra böckerna.  Säg aldrig vem du är är väldigt lättläst, läsvärd och rörande.

Vi såg också filmen Flykten från Sobibor som var ett arbetsläger ( iPolen tror jag).

Usch så hemskt att något sånt där fick hända. Finner inga ord...

"I en källare i Budapest 1945 sitter Christine Arnothy och skriver i sin dagbok medan striderna rasar ovanför henne och ett ammunitionståg när som helst kan detonera utanför. Endast femton år gammal berättar hon om en verklighet präglad av rädsla och död, hunger och törst, medkänsla och kallsinnighet, kärlek och sorg.
I det lilla källarutrymmet under familjens sönderbombade våning befinner sig en skara människor som förenas i sin kamp för att överleva. Förutom Christine och hennes föräldrar finns där även den unga modern med sin lilla baby, bankiränkan som bara bekymrar sig för sina pengar, den gamle juden som skyler sin gula stjärna och det unga paret Eve och Gabriel som senare ingår äktenskap i källaren, för att nämna några. Men framför allt finns där Pista, som med sitt glada humör inger dem alla förtröstan och hopp, som skaffar mat och läkemedel och till sist stupar med några burkar torrmjölk åt babyn i ryggsäcken.
Christine får under några månader erfara krigets brutalitet och kliver upp ur källaren som en vuxen kvinna. De människor hon möter, vän som fiende, ska hon för alltid minnas. Och de upplevelser hon beskriver med hoppet om att överleva, lämnar ingen oberörd.

CHRISTINE ARNOTHY lyckades tillsammans med sina föräldrar fly ut ur Ungern och bosatte sig sedan i Paris. Hennes skildring från ockupationstiden har publicerats i fler än tjugofem länder och har i Frankrike belönats med le Prix Vérité. Som ett gripande dokument om vår tid fortsätter Jag är femton år och jag vill inte dö att beröra läsare världen över" 

 

"During the days of Nazi terror in Europe, many Jewish children were taken from their families and hidden. Regine Miller was one such child, who left her mother, father, and brother when she was 10 years old. Utterly alone as she is shunted from place to place, told to tell no one she is Jewish, she hears that her mother and brother have been taken by the SS, the German secret police. Only her desperate hope that her father will return sustains her. At war's end she must learn to live with the terrible truth of "the final solution," the Nazi's extermination camps.
The people who sheltered Regine cover a wide spectrum of human types, ranging from callous to kind, fearful to defiant, exploitive to caring. This is a story of a brave girl and an equally brave woman to tell the story so many years later."

"Budapest 1944. En polis tvingar ut en ung jude ur skolbussen. Den fjortonårige pojken begriper inte alls vad saken gäller. Tillsammans med tusentals andra judar sätts han på ett tåg och först när dörrarna till godsfinkan slås upp och vakterna tvingar ut dem förstår han: ryktena om dödslägren som han aningslöst avfärdat var sanna.
Mannen utan öde är en av världslitteraturens starkaste skildringar av koncentrationslägrens verklighet. Det är en märkligt annorlunda berättelse om en ung pojkes väg till Auschwitz, Buchenwald och Seitz - och om hans mirakulösa retur därifrån!

Den ungerske författaren Imre Kertész var deporterad under andra världskriget. "

"1942 sätter SS-chefen Heinrich Himmler "Operation Reinhard" i verket, med syfte att gasa ihjäl flest antal judar på kortast tid. En rad hemliga dödsläger inrättas. Ett av dem är Sobibor. Under arton månader släcks en kvarts miljon liv här. Barn och kvinnor dödas först. Bara sexhundra människor skonas, tills vidare, för att jobba som slavar. En enda tanke håller dem vid liv: att lyckas fly. Dödslägrets kommendant har fått klara order: För varje människa som lyckas fly, ska lika många fångar avrättas. Med denna förvissning iscensätts andra världskrigets mest våghalsiga rymningsplan. Alla ska fly. Samtidigt!

Detta är historien som nazisterna lyckades gömma undan för eftervärlden i 40 år. Lägret jämnades med marken och alla dokument förstördes. Det är berättelsen om ofattbart mod och människans seger över vansinnet. I rollerna ser vi tvåfaldigt Oscarbelönade Alan Arkin och Rutger Hauer, som Golden Globe-belönades för sin roll. För manuset svarar Oscarnominerade Reginald Rose"

"Den dagbok som den unga judinnan Anne Frank förde i familjens gömställe i Amsterdam ända fram till dagen
Gestapo stormade in, har blivit en klassiker, både för barn och vuxna.
Men de svenska läsarna känner inte Anne Frank så som hon verkligen var, utan bara så som hennes far Otto Frank ville visa oss henne. I den utgåva av dagboken som han gav ut 1947 hade han strukit mycket, kanske upp mot en tredjedel, av hänsyn till sin hustru, Annes mor, och säkert också av faderlig hänsyn till Anne.
I den utgåva som kom ut på Norstedts våren 2005 blir bilden av Anne Frank betydligt mer komplicerad och därmed äkta. Här finns hela hennes beskrivning av den besvärliga relationen till modern. Här finns alla de anteckningar som handlar om kärleken till Peter, den unge man hon delade rum med och här finns hennes funderingar kring pubertet och sex.

Anne Frank (1929 -1945) flydde med sin familj från Tyskland till Nederländerna när Hitler kom till makten. År 1942 gick de under jorden, men gömstället upptäcktes två år senare. Hon dog i Bergen-Belsen i mars 1945. "

---

Har ni läst några av böckerna eller sett filmen? Om inte är det som sagt tips!

Hej

Idag är jag lite omtumlade efter att jag var med om en liten bussolycka igår. Eller jag vet inte om man kan kalla det bussolycka egentligen... Men när jag satt och läste på bussen började den i alla fall att skaka och jag flög ner på golvet. Jag skadade mig inte. Det gjorde ingen. Eller jag hade lite ont i huvudet igår. Men mest var jag i lite chock efter. Jag förstod verkligen att jag levde och under några sekunder när jag flög ner på golvet (helt vid medvetande och reste mig direkt efter) var jag väldigt rädd. Jag trodde att det skulle bli värre än det blev. Vilken tur vi hade. Men jag tror att jag mår bra. Har bara en liten bula och kanske lite stel i ryggen.

Men ja, jag mår bra :) Dock är jag som sagt lite konstig idag. Vill också att det ska bli vår så väglaget blir bättre och att jag överhuvudtaget blir lite piggare. Har kännt mig lite bortglömd den senaste tiden. Men jag ska inte klaga. Jag vet att många bryr sig om mig. Jag är så glad för det.

Jag har aldrig varit någon sporttjej. Har alltid tyckt att det har varit jobbigt att ha idrott och man skulle spela i lag. Varför? Jo för att man fick alltid höra att "det var toppade lag" och då var man alltså i den som sa dets lag. Det vill säga - det förlorande laget. Men ändå har jag spelat fotboll i något år. Jag tror att det var när jag var 10 år. Men det var aldrig något för mig. Sedan dess är jag också lite bollrädd. Fick en boll i pannan en gång så att jag tror jag svimmade i någon minut - jättekonstigt :S

Sen har jag också dansat bugg i två omgånger. Första gången var när jag var 7 år. Då dansade jag med en i min klass (en i Niclas band) och några år senare (när jag var 11-12 år?) dansade jag med min lillebor. Jag tyckte egentligen att det var kul men jag ville liksom inte mer sen. Men egentligen är det nog som mamma säger - att jag har takten i mig. Dans är det mest "sportiga" som jag tycker om. Tänkte också nämna att jag kom 2:a (utav 3 par) när jag tävlade en gång när jag var 7 och sen kom jag och lillebror fyra en gång. Mer än så tävlade jag inte dock.

Hej!

Förlåt till er som kikade in här igårkväll och inte fick något nytt inlägg att läsa. Jag tillbringade kvällen tillsammans med Niclas efter en lång dag i skolan.
Ikväll däremot ska jag pyssla och planera lite inför morgondagen och sen börjar ju nya top model Sverige så det tänker jag också se! :)

Nu har jag i alla fall håla och sitter och skriver franska. Tänkte också hinna med att fundera på utseende av min parfymförpackning innan en föreläsning om näringslära på idrotten.

Vilken söndagsmorgon!

Solen skiner som bara den så jag skulle gärna komma ut på en välbehövlig promenad idag. Men först är prio 1 att skriva klart en exanimationsuppgift i historia plus lyssna på lite franska.

Igår pluggade jag också faktiskt. Renskrev mitt tal på engelskan och sen åkte jag till Niclas (som är jättebra på engelska) och fick lite feedback på det. Måste ju dra lite nytta av honom i alla fall! Haha. Sen åt jag också en gratäng till middag där som hans pappa hade lagat. Efter det blev det tv- tittande - gladiatorna och lite "vänner". Mysig lördagskväll - precis som jag vill ha det! :)

Bilder från i fredags

Hola!

Jag har håla och sitter och kollar på jeffrey campbell skor på nätet med Amanda och Sara. Har blivit sugen på att köpa ett par. Men då är bara frågan: glittriga eller Bruna? öppen tå eller den "vanliga" modellen? Och slutgiltiga frågan: vad kommer mamma säga? xD haha

Aja snart är det engelska. Hade tänkt att jobba nu men det går inte så bra... Men jag har i alla fall skrivit både engelska och historia idag. Plus läst engelska. Så ja lite har man gjort alla fall denna fredag!

Hej!

Dagen har bara börjat och jag har redan hunnit stressa upp mig så jag har ont i huvudet. Jag glömde vantarna på bussen till skolan (men lyckades få tag i dem igen) och sen fungerar inte mitt busskort som måste bytas ut. Varför är det alltid så för mig? Sen försvann en halvtimme av föreläsningen som jag hade nu på morgonen pågrund av ett datafel. Men ja nu hoppas jag på att dagen blir bättre och huvudvärken släpper.

Jag har de små örhängen som jag köpte på rea på glitter för några veckor sen idag. Tänk att jag hittade dem när de bara kostade 25 kr. Hade inte kunnat köpt den för ordinarie pris, vilket var 99 kr. Så det var bra! :)